Det sägs att jag gjorde mitt första framträdande på Köpmannagatan i Kalix när jag var 5 år gammal, på den plats där ELON-butiken är idag. Under mina unga år fanns en varm hundkiosk, och min mormor arbetade i den kiosken. Jag spelade dragspelet för kunderna som stod i korvlinjen. Men jag har inget minne av det, men det är verkligen sant. Här är en bild som visar att det faktiskt fanns en varm hundkiosk på den platsen. Titta under Tobaksskylten längst till vänster.
När jag var liten
Det sägs att jag gjorde mitt första framträdande på Köpmannagatan i Kalix när jag var 5 år gammal, på den plats där ELON-butiken är idag. Under mina unga år fanns en varm hundkiosk, och min mormor arbetade i den kiosken. Jag spelade dragspelet för kunderna som stod i korvlinjen. Men jag har inget minne av det, men det är verkligen sant. Här är en bild som visar att det faktiskt fanns en varm hundkiosk på den platsen. Titta under Tobaksskylten längst till vänster
Jag hade nog musiken i mitt DNA. Jag hade förmodligen ärvt det från min mors farfar, Eduard Norgren, som bildade Karlsborgs Hornmusikkör.
Eduard tillsammans med sina barn hade en orkester som uppnådde stor popularitet i Norrbotten. Så stor att han lyckades få en gata uppkallad efter honom.
Hur det började
Upplevde inte musiklektionerna i skolan som särskilt stimulerande eller lockande. Det var inte förrän jag fick en gitarr och började utforska vad jag kunde göra med det som jag klev in i en underbar ny värld.
Det faktum att jag köpte en gitarr var för att min granne, Lena Andersson, beordrade mig att köpa en gitarr. Hon ville bilda ett band, och jag skulle då ha rollen som gitarrist. Intressant val av henne med tanke på att jag aldrig hade spelat gitarr. Vi var fyra vänner som, utan att kunna spela, bildade bandet – EKIPAGE. Läs om bandet här
Vi lärde oss med tiden att spela våra instrument. När vi äntligen lyckades göra något som liknar en sammanhängande låt kallade vi den ”svenska uppsättningen”, för det var så bra!
Hur det forsatte
Under mitt sista år i skolan märkte jag en elev i skolkorridorerna som stod ut från mängden. Han var från Töre och han såg ut som en rockstjärna. Han skulle snart få mig att fatta livsförändrande beslut och ta mig på stora äventyr. Förmodligen ingen av vad jag skriver nedan skulle ha hänt om jag inte hade träffat honom. Jag minns inte hur vi träffades och började prata, men plötsligt hade jag slutat spela i EKIPAGE och var nu ofta i Töre med denna karismatiska Thomas Jakobsson.
Thomas hade en glöd och entusiasm som gnuggade på mig. Han spelade gitarr i ett band och ville ha mig där. … och så hände det. Men då kunde jag inte längre klä mig i min favoritkofta! Thomas började omedelbart skälla mig om hur jag var klädd, och bad mig omedelbart att raka av min dumma mustasch. Än idag är han bra på att kritisera mitt val av kläder. När jag blev antagen till bandet ville Thomas att gruppen skulle ha ett fräckt namn. Han tyckte att WILDLIW lät bra. Läs om bandet här.
Vad hände sen då …
Vi började och hade siktet högt direkt från första dagen. Det var Thomas och jag som skrev alla texter och musik, med några få undantag. Mina vakna timmar var nu 100% fokuserade på bandet.
När jag ser tillbaka var det förmodligen den roligaste tiden som musiken har gett mig. Underbara äventyr och galna upptåg. Jag var också tvungen att arbeta på min blyghet när jag nu ofta stod på scenen, vilket har gynnat mig i andra situationer senare i livet.
Jag gick igenom en stor personlighetsförändring vid den här tiden, utan Thomas skulle det förmodligen aldrig ha hänt. (Mer om Thomas längre ner) Vårt mål var att kunna leva på vår musik, men det skulle visa sig att jag skulle göra den resan själv.
Bandet WILDLIW bytte sedan namn till BEDLAM (Läs om bandet här) när vi flyttade till Stockholm. När vi upplöste BEDLAM fortsatte Thomas att spela med andra band och vi förlorade den musikaliska touchen. Men vi har fortfarande följts genom livet, även om vi inte spelade något tillsammans längre. Jag blev också erbjuden att spela med andra band, men ingenting lockade mig. Det roligaste var att skriva musiken, och jag kunde nu göra det på egen hand.
Jag klev av scenen
Nu skulle jag fokusera enbart på låtskrivandet, det var inte längre en attraktion att stå på en scen och spela. Jag minns hur konstigt det kändes när jag först hörde en låt jag hade skrivit framförd av någon annan än mig själv. Jag var på en konsert och stod i publiken och lyssnade på människorna omkring mig när de sjöng med till låten jag hade skrivit för Niclas Wahlgren. Det var det här…
Med tiden var det något jag skulle vänja mig vid. Idag känns det konstigt att stå på en scen och spela själv. Men jag hade nu insett att med lite tur kunde jag sätta ihop en låt som någon annan artist ville ha. Så i början av nittiotalet skrev jag massor av musik, och nu började roliga saker hända.
Toppen av den Svenska Musiklistan
1991 deltog jag för första gången i Melodifestivalen som låtskrivare, artisten som sjöng min sång var Jim Jidhed, sångare i bandet Alien. Även om jag inte vann tävlingen, blev låten en stor hit det året.
Några veckor efter Melodifestivalen satt jag hemma vid matbordet och hade lagt ut min frukost, radion surrade i bakgrunden, det var Svensktoppen. Då hör jag presentatören säga ”…och ny 1 på Svensktoppen är ”Kommer du ihåg mig”, med Jim Jidhed.”
Jag hade fått min första första på Svensktoppen – WOOOW! Satt där själv, hade inget att fira det med. Min fest bestod av en rostad smörgås och en kopp te. Men sedan kom jag att tänka på den första låten som vårt band EKIPAGE lyckades göra, den vi kallade den ”svenska uppsättningen”, och nu, flera år senare, var jag där på riktigt, det kändes bra! Med tiden skulle jag få fler låtar i första hand, tror jag att jag hade 13 låtar på Svensktoppen med olika artister.
IFörutom att skriva vanliga låtar hade jag nu skrivit in i skrivandet av instrumental musik för Sveriges Television. Jag hade bland annat fått den hedervärda uppgiften att skriva Sveriges Televisions kanal-ID, musiken som spelades i alla pauser mellan programmen. Så här lät en av dem…
Jag och Seppo Härkönen (sångare i WILDLIW) fick i uppdrag att skriva text och musik när SVT 2 firade 25 år. Det lät som detta…
Skrev massor av musiksignaturer för olika program. Ett program som var roligt att göra signaturmusik för var K-G Bergströms program Rakt På, han var också från Kalix.
Ett roligt minne från den tiden var parlamentsvalet 2006, jag hade gjort all musik för alla debattprogram och liknande. På själva valdagen, när jag var på väg att rösta, fick jag ett telefonsamtal, SVT ville att ytterligare 20 minuters musik skulle spelas när valresultatet visades senare den kvällen.
- Skulle jag ha tid att göra det?
Musiken var klar och levererad två minuter innan sändningen skulle starta. Jag vill nämna att jag gillar att skriva under press. Inspiration är inte något jag väntar på, jag har inte tid för det. Så här lät valmusiken ut så här året.
Så här lät musiken i SVT för valet 2002
När jag besökte musikmuseet i Stockholm vid denna tid råkade jag se mitt namn. Namnet var på ett plakat som nämnde den person som levererade mest musik till Sveriges Television, och det var jag. Oops!
Den glider in
På nittiotalet kände jag ett bra flöde i mitt skrivande. Låtarna som var bäst var vanligtvis de som var snabbast att skriva, och för vilka jag också hade skrivit texterna själv. Vilket jag inte gjorde så ofta, tyckte det var svårt. Den enda låten jag hade skrivit texter för tidigare var ”Kommer du ihåg mig”, och nu skulle jag försöka igen…
Låten skulle vara mitt bidrag i tävlingen som Svenska Ishockeyförbundet hade meddelat. De skulle skriva en stridssång för Tre Kronor för 1995 Hockey WC.
Innan jag ens hade plockat upp gitarren i min hand hade jag titeln klar.
”Den glider in”.
Nu skulle jag bara försöka göra musik till dessa ord, samt skriva lite mer text. Jag minns att jag slutade skriva texten när jag gick längs Kalix-floden en tidig morgon. Det kändes som om jag hade något bra på gång. Konstigt nog berättade för mina vänner att om den här inte vinner tävlingen, kommer jag att betala för en inspelning av låten själv. Nu hade jag turen att inte behöva spendera pengar på det. Jag vann omröstningen! Nu var jag tvungen att hitta en artist som sjöng, och det visade sig vara Nick Borgen. Jag tyckte att han var väl lämpad och med en röst som lyfte låten.
Hade också turen att få studiomusikerna som spelade med ABBA på inspelningen.
Jag hade aldrig varit på en internationell match förut, och nu satt jag plötsligt i omklädningsrummet med tränaren och Tre Kronor-laget.
Det var en stark känsla att höra alla i Globen sjunga mina texter varje gång Tre Kronor gjorde ett mål under detta VM, och alla andra landslagsmatcher i Sverige fram till 2013. Men känslan skulle bli ännu större när de finska VM-guldmedaljörerna tillsammans med 100 000 supportrar sjöng min sång på torget i Helsingfors. Det är den största folkmassan som någonsin samlats i Finland, och alla sjöng den glider in.
Det finska laget ville också sjunga sin egen version av låten tillsammans med den svenske tränaren Curre Lindström. De ville visa att efter att ha tagit WC-guld ville de också ta den svenska slagplattan och göra den till sin. Inte mot mig!
Med tiden kom låten att kallas ”Finlands andra nationalsång”. I finska skolor används sång i svensk språkundervisning. Vilket delvis bör förklara varför Finland anses ha världens bästa skola!
Om du vill höra hela historien om ”Den Glider in”, både Sveriges Television och Sveriges Radio har gjort dokumentärer om låten.
1997 fick jag i uppdrag att skriva en annan stridssång för Tre Kronor.
Sedan valde jag att kalla låten ”Three Kronor”. Videon innehöll två finska konstnärer, Markoolio och Linda Lampenius, som en liten nick till Finland.
Låten försvann så snabbt som Tre Kronor-laget marscherade ut ur turneringen det året. Det lät så här…
Framgången för mina kampsånger ledde till att jag blev ombedd att skriva musik för två hockeylag i NHL, Calgary flammor och Quebec Nordiques. Till denna dag kan inte förstå varför jag svarade – Nej tack! Jag gillade dock att skriva musik till våra team i Norrbotten, som ex. Luleå Hockey, Boden Hockey, Kalix bandy och Skid-S i Kalix1997 Jag hade också nöjet att vara en del av Melodifestivalen igen. Tyvärr var den glädjen kortlivad, min låt kom näst sist. …kanske för att jag inte skrev texterna själv det året? Men på vinnarens album hade jag skrivit en låt som jag var riktigt nöjd med. Det lät så här med gruppen BLOND…
Det faktum att jag också har tävlat i det litauiska Eurovision-valet ett par gånger har inte haft så stor inverkan, precis som ett roligt äventyr. Ett år lät mitt bidrag så här…
Vad mer då …
Allt rullade med i en trevlig takt. Songwriting hade för länge sedan blivit mitt heltidsjobb. Musiken jag skrev har förändrats mycket. En dag skrev jag dansbandsmusik för vikingarna och nästa dag var det hårdrock, eller instrumental musik för TV. Jag bildade min egen musikförläggare och släppte inspelningar på mitt eget skivbolag. Mitt skivbolag släppte det senaste albumet som Peter LeMarc spelade in. Med lämplig titel ”In Karlssons källare”
Jag var också mycket intresserad av upphovsrättsfrågor i musik. Så det var nog inte så konstigt att jag under några år satt i styrelsen för SAMI, Svenska Artists and Musicians Intresseorganisation.
Idag 2023 gör jag mycket instrumental relaxmusik under namnet
Café la luna, liksom musik i 60s stil för gamla Boppers sångare Peter Jezewski. Det var 60s musik som lade grunden och blev den stil jag växte upp med, roligt att göra.
Var det allt ?
När jag ser tillbaka har många av mina drömmar om arbete uppfyllts. Jag har också haft turen att vara frisk hela tiden. En av mina drömmar när jag var ung och intresserad av musik var att jag en dag skulle få chansen att spela med mitt favoritband. Favoritbanden förändrades genom åren, Nazareth, Black Sabbath, Deep Purple, Genesis, Toto, etc… Men när jag äntligen erbjöds att spela med mitt favoritband sa jag konstigt nog nej. Det gick så här…
Toto (anektdot)
Thomas Jakobsson och jag åkte ofta till Stockholm för att gå på konserter. På denna dag skulle jag se och höra TOTO för första gången, som vid den tiden var mitt absoluta favoritband. Om du umgås med Thomas, bör du också vara beredd på att de konstigaste sakerna ska hända, så även nu…
Aldrig kunde ha trott att innan denna dag var över det…
- Vi skulle sitta och chatta med Steve Lukather i en bar i timmar.
- Vi skulle bli inbjudna backstage efter konserten.
- Vi var på väg på turnébussen med TOTO.
- Vi skulle se Jeff Porcaro utföra en dansföreställning till en Donald Fagen-låt
- Vi skulle bli bjudna på middag med bandet på en restaurang.
Liknande händelser var vanliga i sällskap med Thomas. Jag vill kort nämna när Thomas och jag fick fungera som guider/guider på en sommarkväll i Stockholm och dra Kiss och Iron Maiden runt. Vi var tvungna att hjälpa dem till skyddsrum i Stockholm. Inget du berättade om när du kom hem till Kalix, ingen skulle tro det ändå…
Tillbaka på restaurangen med TOTO…
Vi satt nu runt ett stort bord i restaurangen, men de människor jag hamnade bredvid var ingen av medlemmarna från bandet. Jag försökte vara trevlig och chattade med mina bord grannar mellan bett. Killen på min vänstra i kväll hade sjungit i kören bakom TOTO. Han berättade för mig att han annars spelade basgitarr i ett annat band hemma i USA, jag tyckte att det lät roligt, och glatt frågade…
Well, what do you call your band then?
We call ourselves Eagles.
På min högra sida satt Steve Porcaros flickvän, och hon ville dansa med mig när hon hörde en dansvänlig Motown-låt. Självklart står du upp! Väl på dansgolvet ändrade arenans DJ musiken, nu började låten ”Rosanna” istället, med TOTO. Vi dansade och på väg tillbaka till bordet frågade jag lite blygt vad hon hette…
–Rosanna Arquette, var svaret
Jag visste att låten ”Rosanna” var uppkallad efter Steve Porcaros flickvän Rosanna Arquette, men jag gjorde inte anslutningen förrän då!
Men det var Jeff Porcaro som jag skulle prata med mest i kväll, och inte bara i kväll…
Hold The Line
Det hände att jag träffade Jeff varje gång TOTO besökte Sverige blev vi goda vänner. Min fru och jag var inbjudna till hans hem i Los Angeles och hade redan köpt flygbiljetter när jag såg tidningsflygaren att Jeff var död.
Men när Jeff spelade trummor i TOTO, träffades vi alltid och hängde efter bandets konserter. … och en kväll kom frågan. Jag var nog inte beredd på det, jag fick nog lite chock. Så jag svarade snabbt – nej tack!
Jeff frågade igen om jag skulle ändra mig Nu var jag ännu mer fast i mitt svar – INGA TACK!
Efter några millisekunder av reflektionstid och chocken hade nu avtagit, blev mitt svar tveksamt – ja… Men under förutsättning att jag fick välja instrumentet själv. Jag valde tamburin, eftersom jag hade spelat med WILDLIW.
Frågan Jeff Porcaro ställde var… – Vill du leka med oss?
…så lek med TOTO, på riktigt, på en scen, framför en publik! Otroligt att jag sa nej två gånger – vilken idiot! Det var en av drömmarna du hade när man var ung.
Så under en konsert i Stockholm släpade Jeff Porcaro mig på scenen för att spela tamburin på deras extra. Men jag visste inte vilken låt det skulle vara. Det visade sig vara ”Håll linjen”. Nedan följer ett kort filmklipp från det tillfället. Du kan se mig på baksidan av scenen svänga en tamburin.
Tack för ordet
Om du vill lyssna på mer musik jag skrev för olika artister, här är en spellista på Spotify med några av mina låtar.
