Jan and Gunnar
Min lilla stapplade väg som halvprofessionell gitarrist började tack vare bröderna Jan & Gunnar Andersson. Tyvärr har de lämnat det jordiska livet nu, må de vila i frid.
Det var för att vi var skolkamrater och bodde inte långt från varandra. Bröderna var mycket musikaliska och hade ett övningsrum i källaren, utrustad med en elgitarr, förstärkare och trumset. Jan spelar gitarr och Gunnar trummor. Mycket ofta hände det att du hängde runt och beundrade vad de gjorde. Min far spelade gitarr och hade en gammal akustisk Levin som jag, trots min vänsterhänthet, lärde mig några grundläggande ackord på. Du vet… Em, A, D, G, etc.
Santa, min far och Jimi Hendrix
Nu tändes lågan och jag ville också spela elgitarr som Janne, så den sattes på Tomtens önskelista. Julen och jultomten kom och jag kommer aldrig att glömma den julen. Tiden stod stilla, min förvåning och glädje visste inga gränser när jag öppnade det platta, stora, tunga paketet. Ett gitarrfodral!!!
Jag öppnade locket och vidgade ögonen. Kunde knappt förstå vad jag såg. En Fender Stratocaster… Så förstå allt! Jimi Hendrix gitarr !!! Så jag hade fått en Stratocaster som min första gitarr. Det visade sig att min far, som inte förstod elgitarrer, besökte en musikaffär i Luleå för att köpa min julklapp. En sak visste han dock och det var att det var ett konstant vrål hemma från Jimi Hendrix som verkade betraktas som någon form av gudalik att vara av sonen. Så han frågade om de hade en gitarr som ”Hendrix” använde. Det visade sig att de hade det. Så den gamle mannen köpte den och tänkte säkert att det var på grund av hur dyr en elgitarr var. Så om du kan höra mig där uppe någonstans Fader, TACK TACK! Din julklapp gav så mycket roligt genom livet och gav mig så många goda vänner.
Blåsor på fingertopparna
Nu kom en period av intensiv träning, varje dag efter skolan och varje kväll. Fingrarna gjorde ont och dekorerades med blåsor, men det blev bättre och bättre. Faktum är att så mycket att jag hade nöjet att jamma i Janne och Gunnars källare då och då.
Bernt Ek
Sedan hände det att jag träffade Bernt Ek, exakt hur jag faktiskt inte minns, men det resulterade i intensivt spel i flera år framöver. Han spelade bas och kunde också sjunga. Först satt vi med de nederdragna (för att inte störas av den eviga sommarsolen utanför) i mitt rum och gjorde låtar som vi spelade in. Den första vi fick skickades till radioprogrammet ”Bandette” och till vår obeskrivliga glädje inkluderades och spelades den på radion. Det var stort! Tyvärr är den inspelningen inte längre tillgänglig, men jag kan erbjuda en liten smakare.
Lennart Bergqvist
Sedan hände det att jag träffade Bernt Ek, exakt hur jag faktiskt inte minns, men det resulterade i intensivt spel i flera år framöver. Han spelade bas och kunde också sjunga. Först satt vi med de persiennerna neddragna (för att inte störas av den eviga sommarsolen utanför) i mitt rum och gjorde låtar som vi spelade in. Den första vi fick skickades till radioprogrammet ”Bandet Går” och till vår obeskrivliga glädje inkluderades och spelades den på radion. Det var stort! Tyvärr är den inspelningen inte längre tillgänglig
Nightmare
Ett band jag var i var Nightmare som bestod av, förutom jag själv, Peter Majanen (sång & gitarr), Jens Isaksson (bas), Michael Jägerving (trummor) och Jan Larsson (keyboards). Vi spelade bland annat på Föreningshuset vid ett tillfälle. Om det fanns fler så har jag glömt. Här är en smak från träningsrummet. Tyvärr saknar jag helt bilder
JanÅke Isaksson
Jag och JanÅke och jag satt ganska mycket antingen hemma hos honom eller i min och mixtrade med låtar, varav några senare spelades av hans band Westpoint. Min del bestod nog mest av att spela gitarr om jag minns rätt.
Here are two songs as examples of how it could sound
Glimståhls
I ett år eller två hade vi ett band som vi kallade Ronald Glimståhl och His Flying Bomerangs. Jag tror att vi stal det namnet från JanÅke Bondesson, som hade flyttat ut vid den tiden (ledsen JanÅke, jag hoppas att vi kan överväga brottet tidsbegränsade nu). Hur som helst, vi tränade i den nu avlidne Kenth Sohlmans kök. Han hade ett hus med ett riktigt stort kök som de hade i världen. Det var riktigt roligt och trevligt. Förutom mig själv på gitarr bestod bandet av Kenth Sohlman (sång och gitarr), Urban Erixon (trummor), Thomas Alden (bas) och min kära fru Lena på tangentbord.
Ulf Forslund
Det sista jag gjorde tillsammans med någon annan var ett samarbete med Ulf Forslund där vi spelade in några låtar med honom och uppträdde akustiskt vid ett tillfälle på Kalix Galleria. Ulf flyttade så småningom till Luleå där det av naturliga skäl inte hände något mer. Här är ett par prover av våra egna låtar från den tiden
Åren går
Under årens lopp har jag kommit att göra små bitar, men inget mer har hänt. Det kan enkelt sammanfattas i den här videon
Jag fick ett ryck nyligen och åstadkom detta på min kammare. Det är en cover av låten ”The Man With The Hammer” av gruppen ”Leech”