Ett liv i musikens tjänst
Min historia i musiktjänsten började i Kalixbygden 1957, då jag föddes. Musik har varit en stor del av mitt liv sedan en tidig ålder på olika sätt, liksom en entusiastisk lyssnare, artist, men också som arrangör i den lokala musikscenen. I yrkeslivet, producent, arrangör, konstnärlig ledare, orkesterdirektör etc.
Det var här gnistan tändes – som jag minns det…
Entusiaster är förmodligen absolut oumbärliga för det musikaliska livet att blomstra, inte minst utanför stadsområden. En sådan var ”Symaskin-Andersson” som gick runt Kalixbygden för att sälja symaskiner med tillbehör. Dessutom hade han ett brinnande intresse för musik och såg till att barn som jag hade chansen att köpa gitarrer och andra instrument. Jag har fått höra i efterhand att han hjälpte fler människor än jag gjorde. När jag äntligen fick chansen att träffa en musiklärare bad hon mig att stämma gitarren. Döm min förvåning när jag plötsligt hör hur instrumentet börjar spricka och när jag var på väg att ta de första tonerna kom stallet loss… ett olycksbådande tecken för framtiden? Andersson såg till att jag fick en ny till slut. Andra var bröderna Janne och Gunnar Andersson, enastående och inspirerande på alla sätt. Lennart Åström en viktig influencer med de senaste nyheterna på vinylfronten. Vi vill också nämna Märta och Henning Forsberg som stöttade oss.
Det stora ögonblicket för mig var mötet med vad som skulle bli bandet Karl XII, som föddes i Mannhemskolans hall under gymnasiet. Efter några trevande månader samlades jag, Charlie, Peter och Nelson runt vår konstnärliga prime mover Foppe och kopplade in i skolans enda förstärkare – en Dynacord med några din-ingångar. Något senare fick Charlie och jag sin radio som förstärkare. Gradvis dök Nelson och Peter Strömbäck och innan repen på CYK började bodde vi i Forsberg-familjens källare och vardagsrum, eller Nelson och jag lastade utrustningen på sparkstand och gav sig av till familjen Brännholms vardagsrum på Djuptjärn, drygt 4 km enkel väg. Vår första spelning – åtminstone betald (100 SEK i fickan) var på VPK: s årsmöte på Kaskad, strax efter splittringen när APK bildades. Ganska dålig atmosfär i rummet, jag vill komma ihåg… Inte säker på vem som tog bilderna nedan, kanske Lennart Åström (ledsen för min dåliga bildbehandling).
Här är några klingande exempel från Karl XII:s repertoar.
Nya uppdrag
1991 fick jag erbjudandet från Kulturverket att ansvara för Umeå Jazzfestival, som då behövde rekonstrueras. Freelanced deltid med detta uppdrag tills det blev en del av min anställning inom Västerbottensmusiken (Norrlandsoperan) 1997-2018. 2019 avslutade jag NO och tog festivalen med mig till Umeå Folkets Hus, som nu producerar och arrangerar. Det var 32 år i rollen som konstnärlig ledare innan jag kunde gå i pension i november i år i den nya rollen som baron med semester vid en omplanerad tid.
Vid sidan av min anställning har jag genom åren haft olika uppdrag inom musikområdet:
- 2020-2022: Manager för Norrbotten Big Band
- 2002-2005: The Phonogram group at the Norwegian Cultural Council
- 2011-2016: Medlem av den norska musikstyrelsens konstnärliga råd
- 2012-2017: Styrelesenedlem av the Europe Jazz Network, central network for jazz music in Europe (183 organizations from 34 countries).
- 2017-2019: Ordförande i det konstnärliga rådet i Statens Musikverk
- 1997: Uppdrag från Umeå universitet för att ta fram ett förslag till högre musikutbildning inom jazz och improvisation.
Dessutom har jag som styrelseledamot varit verksam i Föreningen Jazz i Umeå i många år och utsågs nyligen att vara en del av Kulturrådets referensgrupp för stöd till organisering av musikföreningar.
Ja, det här är en liten sammanfattning av min resa inom musikområdet och där musiken har tagit mig. På många sätt har jag svårt att förstå hur allt gick till – för du är från Kalix, säkert via Korpikå och Holmträsk – och användningen är lika beklaglig nu som det var när jag började min resa i musiktjänsten. Nuförtiden tar det mest hand om gårdens egendom, renoveringar och övar gitarr och skärper min nya pedalbräda. Hoppas på att få möjlighet att skriva ny musik igen och kanske, kanske ta med Mr. Peasley till liv. Det har gått mer än 20 år sedan det senaste…