Allt börjar i Töre, där jag växte upp. När jag hörde Nat King Coles låt Nature Boy, var jag mycket fängslad och där väckte mitt intresse för musik. Sedan kom Elvis med One Night With You, vilket var lite tyngre.
Beatles intog kammaren i Töre. Jag insåg att något stort är på gång här. En annan låt som fastnade var The Last Time av Rolling Stones på grund av en fantastisk ’hook’. The Kinks’ You Really Got Me var den råaste av dem alla.
Efter det hände inte så mycket ett tag. Jag hade en önskan att kunna spela själv men saknade ett instrument. Ibland gick jag till en vän som hade en gitarr och som han kunde framföra Stones Satisfaction på 🙂
I mitten av sextiotalet var det vanligt att ha skolband och sedan fick jag höra olika band. I samma anda bestämde skolan att vi skulle försöka starta vårt eget skolband. Det var några av oss som var villiga att testa. Nu var det så att alla på den tiden ville spela gitarr. Efter lite turbulens var jag tvungen att lämna gitarren åt sidan och plocka upp basen. Och stannade på den vägen för resten av mitt liv. I vilket fall som helst var alla glada och nöjda och världen fick se bandet ”Day And Night” 🙂 med trummisen Erik Lindberg, gitarristen Anders Brännholm och sist men inte minst med basisten Bernt Ek som också fick ryta i mikrofonen.
Ungefär ett år senare hade jag äran att höra Jan & Gunnar Andersson på IOGT-dansen och blev helt tagen. Jag pratade lite med pojkarna och sa att jag skulle vilja spela i något sammanhang. Sedan berättade Janne om nån kille ”Roland Strålberg” som spelade gitarr och som också var vänsterhänt som Hendrix. Då började en intensiv tid med stor kreativitet och lekfullhet. Vi var många olika människor som kolliderade i CYKs matsal.