Tidig start
Min musikaliska väg började tidigt och jag visste också ganska tidigt att det skulle vara trummor. Redan som barn fick jag min första trumma, även om jag här hade lite svårt att vrida trumpinnen rätt
Pappa ville ha något annat…
Min far, som var deltidsmusiker med intresse för jazz, hade börjat spela fiol och dragspel tidigt i livet. Han hade då ändrat sig i tonåren och hade spelat både dubbel bas, trummor och framför allt gitarr i 50s och 60s i olika band och tyckte att hans son också skulle spela ett instrument. Så i mitten av 60-talet bestämde sig min pappa för att bygga mig en gitarr. Det blev en ”elektrisk gitarr” med ljusblå/grå Perstorp-skiva som ”täcker” gitarrkroppen. Gitarren hade en mikrofon som faktiskt var avsedd för akustisk gitarr. Pappa visade mig några enkla ackord men strängarna var hårda, nacken var alldeles för tjock, det var nästan ospelbart för mina små händer, så den gitarren låg mest runt. Pappa byggde mig också en röd elektrisk bas, som han själv också kunde ha för sina egna ”Sound on Sound” -inspelningar som han gjorde på sin Tandberg bandspelare. Jag mixtrade med den basen lite men det var samma problem. Barerna var tjocka och för svåra att spela på, så jag lämnade den ensam.
1965 köpte min far mig ett Hohner Melodica piano 27. Ett blåsinstrument med 27 pianotangenter som jag spelade lite på, men sedan lärde mig att spela det ganska snabbt.
De första skivorna
Jag lyssnade mycket på musik. Beatles påverkade mig mycket och jag sjöng låten ”She loves You” redan som en 5-åring utan att kunna engelska, så det blev något som Schlavsjoo. Min första singel var The Crystals med låten ”Da Doo Ron Ron” som jag fick 1964. The Animals var min nummer två singel med Sam Cooke-låten ”Bring it on home to me” som jag fick 1965.
Hur det blev trummor
Jag minns att pappa hade ett trumma av kalvskinn som han gjorde takter på när han gjorde sina inspelningar. Han visade mig en gång grunderna för hur man spelar med pinne på den krokiga kalvskinnet.
Sedan händer det att pappa hjälper en kille med pengar och köper några trumdelar så att pappa kan sätta ihop ett minimalt trumset som han kommer att ha för sina inspelningar. Det är en liten fläckig bastrumma, en Speedking Bass DrumPedal, en usel virvel, en hi-hat med hi-hat cymbal och en liten 14 ”ride cymbal.
Men se där. Nelson Jr. vaknar upp!
Trummor blir det första instrumentet jag fäster mig vid. Han sätter upp trumset i förrådet och jag kan smyga in där och leka när pappa inte är hemma.
Första inspirationskällan
Den första inspirationskällan är The Spotnics med låtarna ”Husky” och ”Drum Diddley” som jag redan spelat tillsammans på min skivspelare. Ibland ändrar jag hastigheten så att den spelas på 78 varv istället för 45 för då är rösten roligare och trummorna går snabbare. Jimmie Nicol i Spotnicks, trummisen som också spelade med The Beatles blir min idol. Pappa får reda på att jag spelar trummor efter skolan och visar mig hur man håller trumpinnarna med det traditionella ”pen-grepp” greppet i min vänstra hand. Jag spelar trummor mer och mer och lär mig att spela till låtar som Cadillac och Farmer John by Hep Stars eftersom jag hade singlarna. Jag ser då att andra trummisar spelar med ”matchat grepp” och byter också till att hålla trumpinnarna på det sättet när det känns bättre.
Pappas försök att ändra min riktning
Min far försökte än en gång ändra min scen med trummor och han köper ett piano och skickar mig till pianoskolan med sin spelande vän Rune Wikström. Rune är av den gamla skolan och kommer att lära mig att spela med noter och eftersom jag inte kan läsa noter, börjar han med Carl-Bertil Agnestigs bok ”Vi spelar Piano 1”. Det är låtar som ”Sara från Skara” och ”Min” och jag kräks absolut om hur tråkigt det är med noter och lärande plantskola rim på piano, så efter 8-9 lektioner slutar jag gå dit, till min pappas stora besvikelse.
Mitt första egna trumset
Pappa inser äntligen att det är trummorna som betyder något och att ett riktigt trumset behövs, så vi går till Kalix Musik & Papper, som drivs av en rökhostande Rune Holmberg. Först och främst har Rune ett Aria-trumkit i källaren som pappa köpte för mig och jag kan nu sätta ihop ett fullfjädrat trumset med Bass trumpedal, Hihat och Cymbal från det andra kitet. Äntligen har jag ett riktigt trumset.
Mamma och pappa och till och med grannarna i huset bredvid börjar tycka synd om ”hacking” som mamma kallade det. Trummorna stod i förrådet och jag tränade varje dag men jag hade ingen att spela med, men pappa hörde att Henning Forsbergs son Anders spelade piano och han trodde att vi kunde börja spela tillsammans. Jag minns inte hur vi hamnade på banden tillsammans.
Mer om Karl XII på gruppsidan
Gunnar Andersson visar vägen
Ett av mina första minnen från tiden innan vi kallades Karl XII är när Gunnar Andersson (GA) och några andra kommer till Musiksalen på Manhemsskolan och sätter sig på bänkarna för att lyssna. Jag hade stor respekt för GA och var faktiskt lite rädd för de stora buskillarna. Jag hade hört GA spela trummor med Roland Strålberg och Bernt Ek på en skoldans i CYKs matsal. Jag hade börjat i sjunde klass och vågade knappt spela eftersom GA var en gud på trummor, men sedan, i mitten av det, kommer GA ner till oss (musikhallen lutade ner trots allt) och går fram till mig och säger ”-Jag kan visa dig lite” och sedan börjar han visa mig trumfyllningarna och hur han gjorde det och från den dagen blev han en vän med som jag tyvärr aldrig spelade i något band. Saknar dig GA!
Musik influenser
När jag började spela i Kalle Dussin lyssnade jag på grupper som Deep Purple, Uria Heep, Mountain, Led Zeppelin och Black Sabbath, men drev snabbt in i mer avancerad musik i jazzrock, symfonisk rock och fusion. YES, Genesis, Zappa, ELP, PFM, Gentle Giant var några grupper jag lyssnade på, andra i Jazz rock var Chicago, Tempest, Return To Forever, Mahavishnu Orchestra, Billy Cobham, Soft Machine, Weather Report, Samla Mammas Manna, EGBA, Kornet och många av de musiker som flyttade in och runt dessa grupper. Jag hade faktiskt lyssnat på en hel del jazz hemma genom åren. Pappa hade bytt till att spela orgeln och skaffade sig en Hammond med en hembyggd Leslie och i vårt hus lyssnade vi på Jack McDuff, Jimmy Smith och Kjell Öhman förstås.
Delad glädje
En kväll satt vi och tittade på TV när bandet Focus spelade. Det var från en direktsändning som visades. Fokus – Live at the Rainbow 1973 tror jag det var. Pappa och jag satt i soffan i vardagsrummet och lyssnade men till slut var vi på golvet och skrattade så hårt att våra magar gjorde ont. De spelade Hokus Pokus med en ”galen” Thijs van Leer som visslade och jodlade. Än idag kan jag inte låta bli att skratta åt den låten.
Ersatte Sven Wallgren
Jag spelade också med många andra än Kalle Dussin-gänget. Jag repeterade några gånger med Roland Strålberg och Bernt Ek, som bildade gruppen Rain, och repeterade både i Töre och i Kalix. Vi spelade bland annat Mountain-låtar. En gång när det var en skoldans i CYKs matsal och jag hade en ”häng” på en tjej, avbryts jag när bandet från scenen ropar på ”Nelson”. Sven, som speland med Rain vid den tiden, hade skadat armen från all skakning bakom trummorna. Jag fick ta över, vilket jag senare gjorde med viss motvilja. Svens trummor var då en ”röra” och trumpinnarna var inte mycket att heja på heller. Bastrumpedalen halkade och trumpinnarna var borta, bastrumman halkade men jag spelade så bra som jag kunde under dessa förhållanden. Jag såg från scenen att Sven istället kunde vara den som hängde med tjejerna.
Andra konstellationer
Jag spelade också med Kaj Strang, Gerhard Malmberg och Björn Axelsson. Vi hade låtar som skickades in till radioprogrammet Bandet går och jag minns att en kom med. I den låten var det ett gitarrsolo men det dränktes totalt av den stråkmaskin som Björn Axelsson hade. Stråkmaskin var ju nått nytt och skulle användas och höras.
Evenemang som deltagare i pappas dansband
Ibland var jag tvungen att hoppa in och leka med pappa i ett av alla dansband han var i. Jag minns namnen på några av hans tidiga band. Det var Hartmanns, Tore Fahléns, Quint Tones, Rudi Berns, Tore Wikströms, Kurt Öbergs och mer. Jag minns också några speciella tillfällen som medlem i ett av dansbanden.
Funkar klädhängare?
En gång när jag gick med ett av dansbanden upp till Kiruna för att spela på Ferrum, glömde jag stockväskan i Kalix. Alla trumpinnar var i den. Lördag kväll och panik! Allt packades upp och sattes upp när jag upptäckte modeflugan. Vi försökte få tag på någon som hade trumpinnar. Ingen svarade när vi ringde till musikaffärens ägare. Jag började fundera på om du kan leka med pinnen på galgen du hänger byxorna på och tittade på trähängarna som hängde i garderoben på Ferrum. Klockan tickade och det var 20:15 och vi skulle börja spela vid 21.00 när plötsligt någon får tag i ägaren och han kommer till Ferrum med några par trumpinnar och jag har ett par fungerande pinnar en kvart innan vi börjar spela. Vilken rysning! Är detta vad som kallas galge humor?
Medel för betalning
En annan gång var när både jag och Peter Strömbäck (Bass) hoppade in och lekte med Pappa, Bengt Wiik och Kurt Öberg. Vi spelade på en företagsfest för Överkalix Lastbilscentral. Det var en ”våt” fest och det var ganska mycket dans, jublande och drickande. Jag och Peter var minderåriga och trodde nog att det var en ganska makaber händelse. Det blev ännu mer makabert när klockan var 1 på morgonen och vi skulle sluta spela för kvällen. Det fungerade inte. Killarna skulle ha mer dans och betalningen i en extra halvtimme var i Hel VrörODKA. Ett helt rör för oss var det! Men Peter och jag blev snabbt av med hela röret. Pappa och Kurt tog hand om det. – Pappan! Du är skyldig mig en hel pipa! Men när det kommer till kritan, är jag faktiskt skyldig ett stort tack från botten av mitt hjärta för allt du fixade och satte upp för mig.
Även gammeldans
Ibland spelade jag gamla timers med Henning Forsberg och Melker (Anderson?). Det var ofta ute i någon liten by som vi skulle spela. Jag minns särskilt Niemisel där vi skulle spela men vi var så sena att jag var tvungen att packa upp trummorna medan Henning och Melker redan hade börjat spela.
Nya trummor
Via en annons köper jag en Premier trumset från en trummis från England som spelade i Stockholm och min farfar som råkar vara i Stockholm lyckas dra dem till tåget och tokens dem på tåget så att jag får trummorna till Haparanda. Morfar sa att det var den värsta stora trumman du någonsin köpt. Det visar sig vara en 26-tums bastrumma! Jag, som bara hade en 20″ innan, tycker att det är enormt och har svårt att gilla de nya trummorna, men köpta är köpt.
Nya vägar
Efter att Karl XII upplösts spelade jag, Anders Forsberg, Gerhard Malmberg, Ann-Charlotte Wallin, Olle Rönnbäck och Rune Tapper från Mahatma Åhlströmbandet ner på Pizzeria Cartago. Det finns en liveinspelning från den där spelningen. Alla i bandet flyttade och det gjorde jag också. Jag flyttade till Härnösand för att studera vid Musikavdelningen efter att ha studerat 1 år med Alvar Burman på Folkhögskolan i Kalix. I Härnösand studerade jag slagverk och jag spelade trummor, mallet (Marimba Xlophone och Vibrafon) och orkestergjutningssaker. Här spelade jag med Svante Henrysson (senare basist med Yngvie Malmsteen) och Pelle ”Pop” Hökengren (gitarrist med Trance Dance) och jag började också spela lite gitarr och piano eftersom du var tvungen att ha fler instrument.
Nya trummor igen
Under den här tiden när jag studerade i Härnösand köpte jag ett monsterrumrum från Proper Drums som hade byrån för Gretsch. Det var en Gretsch som utspelar sig i mahogny med Double 22-tumsrummor och åtta hängande snarkmamor 6″-16″ och en 18-tums golv snara, samt en Tama KingBeat Swirl och står från Tama. Jag kallade uppsättningen ”Greta med de åtta galgar”.
Cabazz
Under mitt första år i Härnösand hade Anders Forsberg startat bandet Cabazz på Framnäs i Piteå och när deras trummis Robert Thörne slutade hoppade jag in och spelade trummor och några mallets i Cabazz. Vi gjorde även en miniturné som slutade i Härnösand.
Kalix Storband
Efter att ha studerat i Härnösand flyttade jag tillbaka till Kalix och jag började leka med Kalix Storband där bland annat Hubert Andersson, Tomas Bergeskans, Stig Wallin, ArnUlf (förlorade efternamnet), far Lennart och KA Emmoth spelade. Storbandet hade inte tillräckligt med vindspelare, så det kompletterades med vindspelare från den kommunala musikskolan, inklusive PA Burman och andra.
Cygnus
Jag ville spela annan musik och pratade med Björn Axelsson och Kaj och bildade bandet ”Cygnus” som spelade instrumentalmusik. Bandet fick sällskap av Ander Lundberg från Piteå på gitarr och Bengt Grahn från Luleå på keyboard. Jag, Bengt och Ander skrev låtar och vi spelade in i Kalix och spelade in i Luleå. Tyvärr var dessa låtar aldrig färdiga eftersom jag fick ”ett erbjudande jag inte kunde vägra”, det vill säga begäran om att starta i ett redan etablerat band, nämligen WildliW. Men innan jag startade WildliW åkte jag till Nordnorge och spelade med Generation, ett band som spelade populär dansmusik med Tomas Bergekans, Anders Drugge, KA Emmoth och Camilla Bergeskans.
Wildliw
Jag tog med mig 2 kassettband med låtar när jag åkte till Norge som jag lyssnade på. När jag skulle börja med WildliW spelade Tomas Jakobsson, Peter Karlsson, Curt-Erik Fors och Anders Nyström i bandet, men Anders hoppade av för en sångkarriär innan första repet och Seppo Härkönen togs in. Efter ungefär sex månader hoppade Curt-Erik också av och Bernt Ek kom in på bas och sång. Vi skrapade i ett hus i Kamlunge och gick runt Norrbotten och lekte. Jag var i WildliW under den ”härliga perioden” när vi spelade in en demo i Abbas Polar Studio och när ”Ladies in Black” och ”Vi driver genom natten” spelades in i Decibel Studio och de två gånger vi spelade på Gröna Lunds stora scen. I Wildliw spelade jag trummor och gjorde bakgrundssång.
Efter Wildliw
Efter WildliW försökte jag leka med ett par gäng i Luleå. Den första var gruppen som senare blev bandet Vanessa med Lotten Andersson på sång. Det var Micke Thurfjell på gitarr och sång, Anders Forsberg på gitarr, Olle Rönnbäck på bas och mig på trummor. Jag spelade även keyboard med Mats Hallstensson, Henrik Andereasson och Seppönön och vi spelade även in några låtar i Luleå.
Jacuzzi
1985 flyttade jag till Stockholm och bildade ett band med Björn Axelsson. Vi tog in en gitarrist som heter Ronny en basist som heter Stene och en sångare som heter Jacquline. Vi övade mycket och skrev en hel del låtar och spelade in dem på 4-kanals Portastudio på kassettband. Bandet fick äntligen ett skivkontrakt men jag hoppade av innan inspelningen men lyckades skriva texter till kören av en låt.
Razamanaz
Jag spelade även en turné med Tomas Jakobssons coverband Razamanaz tillsammans med bland annat Olle Rönnbäck och Tommy Denander och vi var även backband på klubben KoolCat för ett gäng fler eller mindre kända sångare. Efter detta satte jag trumpinnarna på hyllan. Sålde Gretsch-trummor för en pittance och köpte mig en synth och en sampler och gjorde mina egna låtar i några år tills professionell karriär och familjeliv tog över. År 2012 spelade jag keyboard och trummor med WildliW på stranden ängar.
Idag
Idag spelar jag för hus behöver både lite gitarr och lite Keyboard och för att inte förlora all teknik har jag en vintage Tama Superstar set och för mina egna inspelningar har jag Roland Digital trummor att spela på.