Det sägs att jag gjorde mitt första framträdande på Köpmannagatan i Kalix när jag var 5 år, på platsen där ELON butiken ligger i dag. I mina unga år låg där en korvkiosk, och i den kiosken jobbade min mormor. Jag spelade dragspel för kunderna som stod i korvkön. Men, jag har inget minne av det, men det är säker sant. Här en bild som visar att det faktiskt låg en korvkiosk på den platsen. Titta under Tobaksskylten längst till vänster.
När jag var liten
Det sägs att jag gjorde mitt första framträdande på Köpmannagatan i Kalix när jag var 5 år, på platsen där ELON butiken ligger i dag. I mina unga år låg där en korvkiosk, och i den kiosken jobbade min mormor. Jag spelade dragspel för kunderna som stod i korvkön. Men, jag har inget minne av det, men det är säker sant. Här en bild som visar att det faktiskt låg en korvkiosk på den platsen. Titta under Tobaksskylten längst till vänster
Förmodligen hade jag musiken i mitt DNA. Jag hade nog ärvt den av min mammas morfar, Eduard Norgren, som bildade Karlsborgs Hornmusikkår
Eduard hade tillsammans med sina barn en orkester som nådde stor popularitet i Norrbotten. Så pass stor att han lyckades få en gata döpt efter sig.
Hur det började
Upplevde inte musikundervisningen i skolan som något speciellt stimulerande eller lockande. Det var först när jag skaffade mig en gitarr och började utforska vad jag kunde göra med den som jag klev in i en ny underbar värld.
Att jag köpte en gitarr berodde på att min granne, Lena Andersson, beordrade mig att köpa en gitarr. Hon ville bilda ett band, och jag skulle då ha rollen som gitarrist. Intressant val av henne med tanke på att jag aldrig hade spelat gitarr. Vi var fyra kompisar som, utan att kunna spela bildade bandet – EKIPAGE. Läs om bandet här
Vi lärde oss med tiden att spela på våra instrument. När vi äntligen lyckades göra något som liknades vid en sammanhängande låt, då kallade vi den för ”Svensktoppsettan”, för den var ju så bra!
Hur det fortsatte
Under mitt sista år på skolan noterade jag en elev i skolkorridorerna som skiljde sig från mängden. Han var från Töre och han såg ut som en rockstjärna. Han skulle snart få mig till att ta livsavgörande beslut och ta med mig på storslagna äventyr. Troligen hade inget av det jag skriver här nedan hänt, om jag inte hade träffat honom. Minns inte hur vi träffades och började prata, men plötsligt hade jag slutat spela i EKIPAGE och befann mig nu allt ofta i Töre hos denna karismatiska Thomas Jakobsson.
Thomas hade en glöd och entusiasm som smittade av sig på mig. Han spelade gitarr i ett band och ville ha med mig där. …och så blev det. Men då kunde jag inte längre få klä mig i min favoritkofta! Thomas började genast med att skälla på mig över hur jag var klädd, och bad mig genast att raka bort min fjuniga mustasch. Än i dag så är han bra på att kritisera mitt klädval. När jag väl blev accepterad i bandet ville Thomas att gruppen skulle ha ett fräckt namn. Han tyckte att WILDLIW klingade bra. Läs om bandet här.
Vad hände sen…
Vi körde igång och hade siktet högt inställt redan från första dagen. Det blev Thomas och jag som skrev all text och musik, med några få undantag. Min vakna tid var nu 100% fokuserad på bandet.
När jag tittar tillbaka så var nog detta den roligaste tiden som musiken har gett mig. Härliga äventyr och tokiga upptåg. Jag var också tvungen att arbeta bort min blyghet när jag nu ofta stod på scen, vilket har gynnat mig i andra situationer senare i livet.
Jag gick genom en stor personlighetsförändring vid denna tid, utan Thomas hade det troligen aldrig skett. (Mer om Thomas längre ned) Vårat mål var att kunna leva på vår musik, men det skulle visa sig att den resan skulle jag göra själv.
Bandet WILDLIW bytte sedan namn till BEDLAM (Läs om bandet här) när vi flyttade till Stockholm. När vi upplöste BEDLAM fortsatte Thomas att spela med andra band och vi tappade den musikaliska kontakten. Men vi har ändå följts åt genom livet, trots att vi inte spelade ihop något mer. Jag blev också erbjudanden att spela med andra band, men det var inget som lockade mig. Det som var roligast, det var att skriva musiken, och det kunde jag nu göra på egen hand.
Jag klev av scen
Nu skulle jag fokusera enbart på låtskrivandet, det var inte längre en lockelse att stå på en scen och spela. Minns hur konstigt det kändes när jag första gången hörde en låt jag hade skrivit som framföras av någon annan än mig själv. Jag var på konsert och stod i publiken och lyssnade på personerna runt omkring mig när de sjöng med i låten som jag hade skrivit till Niclas Wahlgren. Det var denna..
Med tiden var det något som jag skulle vänja mig vid. I dag känns det konstigt att själv stå på en scen och spela. Men jag hade nu insett att med lite tur kunde jag få ihop en låt som någon annan artist ville ha. Så i början på 90-talet skrev jag mängder av musik, och nu började det hända roliga saker.
Svensktoppsettan
1991 kom jag med för första gången i Melodifestivalen som låtskrivare, artisten som sjöng min låt var Jim Jidhed, sångare i bandet Alien. Även om jag inte vann tävlingen så blev låten en stor hit det året.
Några veckor efter Melodifestivalen satt jag hemma vid matbordet och hade dukat upp min frukost, radion surrade i bakgrunden, det var Svensktoppen. Då hör jag programledaren säga ”…och ny 1:a på Svensktoppen är ”Kommer du ihåg mig”, med Jim Jidhed.”
Jag hade fått min första 1:a på Svensktoppen – WOOOW! Satt där för mig själv, hade inget att fira det med. Mitt firande bestod i en rostad macka och en kopp te. Men då kom jag att tänka på den första låten som vårat band EKIPAGE lyckades göra, den som vi kallade för ”Svensktoppsettan”, och nu, flera år senare var jag där på riktigt, det kändes stort! Med tiden skulle jag få fler låtar på första plats, tror att jag haft 13 låtar på Svensktoppen med olika artister.
Utöver skrivandet av vanliga låtar hade jag nu kommit in i skrivandet av instrumental musik för Sveriges Television. Jag hade bland annat fått det ärofyllda uppdraget att skriva Sveriges Televisions kanal-ID, den musiken som spelades i alla pauser mellan programmen. Såhär lät en av dem…
Jag och Seppo Härkönen (sångare i WILDLIW) fick uppdraget att skriva text och musik när SVT 2 firade 25 år. Den lät såhär…
Skrev mängder med musiksignaturer till olika program. Ett program som var roligt att göra signaturmusik till var K-G Bergströms program Rakt På, han var ju också från Kalix.
Ett roligt minne från den tiden var riksdagsvalet 2006, jag hade gjort all musik till samtliga debattprogram och liknade. På själva valdagen när jag var på väg för att rösta fick jag ett telefonsamtal, SVT ville ha ytterligare 20 minuter musik som skulle spelas när man visade valresultatet senare samma kväll.
– Skulle jag hinna göra det?
Musiken blev färdig och levererades två minuter innan sändningen skulle börja. Behöver jag nämna att jag gillar att skriva under press. Inspiration är inget som jag väntar på, det har jag inte tid med. Så här lät val-musiken det året
Såhär lät musiken i SVT till valet 2002
När jag vid den här tiden gjorde ett besök på musikmuseet i Stockholm, såg jag av en händelse mitt namn. Namnet stod på ett plakat som nämnde den som levererade mest musik till Sveriges Television, och det var jag. Opps!
Den glider in
På 90-talet kände jag ett bra flyt i mitt skrivande. De låtar som blev bäst var oftast de som gick fortast att skriva, och som jag dessutom hade skrivit text till själv. Vilket jag inte gjorde så ofta, tyckte det var svårt. Den enda låt som jag hade skrivit text till innan var ”Kommer du ihåg mig”, och nu skulle jag prova igen…
Låten skulle vara mitt bidrag i tävlingen som Svenska Ishockeyförbundet hade utlyst. Man skulle skriva en kamplåt för Tre Kronor till Hockey VM 1995.
Innan jag ens hade tagit upp gitarren i min hand så hade jag titeln klar.
”Den glider in”.
Nu skulle jag bara försöka göra musik till de orden, samt skriva lite mer text. Minns att jag skrev klart texten när jag en tidig morgon promenerade längs Kalix älv. Det kändes att jag hade något bra på gång. Sa självsäkert till mina vänner att, om inte denna vinner tävlingen så ska jag bekosta en inspelning av låten själv. Nu hade jag turen att slippa lägg ut pengar på det. Jag vann omröstningen! Nu skulle jag hitta en artist som skulle sjunga, och det blev Nick Borgen. Jag tyckte att han hade passade bra och med en röst som lyfte låten.
Hade också turen att få de studiomusiker som spelat med ABBA på inspelningen.
Jag hade aldrig tidigare varit på en landskamp, och nu satt jag plötsligt i omklädningsrummet med tränaren och laget Tre Kronor.
Det var en mäktig känsla att höra alla i Globen sjunga min text varje gång som Tre Kronor gjorde mål under detta VM, och alla andra landslagsmatcher i Sverige ända fram till 2013. Men känslan skulle bli än större när de finska VM-guldmedaljörerna tillsammans med 100 000 supportrar sjöng min låt på torget i Helsingfors. Det är den största folksamling som någonsin samlats i Finland, och alla sjöng de Den glider in.
Det finska laget ville också sjunga in en egen version av låten, tillsammans med den svenska tränaren Curre Lindström. De ville visa att efter ha tagit VM-guldet, ville de även ta den svenska kamplåten och göra den till sin. Inte mig emot!
Med tiden kom låten att kallas ”Finlands andra nationalsång ”. I finska skolan använder man idag sången i den svenska språkundervisningen. Vilket delvis borde förklara varför Finland anses ha världens bästa skola!
Vill man höra hela historien om ”Den Glider in” så har både Sveriges Television och Sveriges Radio gjort dokumentärer om låten.
1997 fick jag uppdraget att skriva ytterligare en kamplåt för Tre Kronor.
Då valde jag att kalla låten för ” Tre Kronor ”. I videon medverkade två finska artister, Markoolio och Linda Lampenius, som en liten blinkning till Finland.
Låten försvann lika fort som laget Tre Kronor marscherade ut ur turneringen det året. Den lät såhär…
Framgångarna med mina kamplåtar ledde till att jag fick förfrågan att skriva musik för två hockeylag i NHL, det var Calgary flames och Quebec Nordiques. Kan än i dag inte förstå varför jag svarade – Nej Tack! Däremot skrev jag gärna musik för våra lag i Norrbotten som t. ex. Luleå Hockey, Boden Hockey, Kalix bandy och Skid-SM i Kalix1997 fick jag också glädjas över att vara med i Melodifestivalen igen. Dessvärre blev den glädjen kortvarig, min låt kom näst sist. …kanske för att jag inte skrev texten själv det året? Men på vinnarens album hade jag skrivit ihop en låt som jag blev riktigt nöjd med. Den lät så här med gruppen BLOND…
Att jag också har tävlat i Litauiska Eurovisionsuttagningen ett par gånger har inte gett så stort genomslag, bara som ett roligt äventyr. Ett år lät mitt bidrag såhär…
Vad mer då..
Allting rullade på i en behaglig takt. Låtskrivandet hade för länge sedan blivit mitt heltidsjobb. Musiken jag skrev skiftade rejält. Ena dagen skrev jag dansbandsmusik till Vikingarna och nästa dag var det hårdrock, eller instrumental musik för TV. Jag bildade mitt eget musikförlag och gav ut inspelningar på egen etikett. Mitt bolag gav ut det sista albumet som Peter LeMarc spelade in. Med den passande titeln ”I Karlssons källare”
Jag var också mycket intresserad av upphovsrättsfrågor inom musiken. Så det var nog inte så konstigt att jag under några års tid satt i styrelsen för SAMI, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
Idag 2023, gör jag mycket instrumental avslappningsmusik under namnet
Café la luna , samt musik i 60-tals stil till gamla Boppers sångaren Peter Jezewski. Det var 60-tals musiken som lade grunden och blev den stil jag växte upp med, kul att få göra
Var det allt…
När jag tittar tillbaka så har många av mina drömmar gällande arbete uppfyllts. Jag har även haft lyckan att få vara frisk hela tiden. En av mina drömmar som ung och musikintresserad, var att jag någon gång skulle få chansen att spela med mitt favoritband. Favoritbanden skiftade genom åren, Nazareth, Black Sabbath, Deep Purple, Genesis, Toto, osv… Men när jag äntligen blev erbjuden att spela med mitt favoritband svarade jag konstigt nog nej. Det gick till såhär…
Toto (anekdot)
Thomas Jakobsson och jag åkte ofta till Stockholm för att gå på konserter. Denna dag skulle jag för första gången se och höra TOTO, som vid denna tid var mitt absoluta favoritband. Umgås man med Thomas så ska man också vara beredd på att det kan hända de mest konstiga saker, så även nu…
Hade aldrig kunnat tro att innan denna dag var till ända att…
- Vi skulle sitta och småprata med Steve Lukather i en bar i flera timmar.
- Vi skulle bli inbjudna backstage efter konserten.
- Vi skulle åka i turnébussen med TOTO.
- Vi skulle se Jeff Porcaro ha dansuppvisning till en Donald Fagen låt
- Vi skulle bli bjudna på middag med bandet på en restaurang.
Liknade händelser var vanliga i sällskap med Thomas. Vill kort nämna när Thomas och jag en sommarkväll i Stockholm fick agera reseledare/guider och släpa runt på Kiss och Iron Maiden. Vi fick hjälpa dem in på inneställen i Stockholm. Inget man berättade om när man kom hem till Kalix, ingen skulle ändå tro på det…
Tillbaka på restaurangen med TOTO…
Vi satt nu alla runt ett stort bord på restaurangen, men de personer som jag hamnade bredvid var ingen av medlemmarna från bandet. Jag försökte vara trevlig och pratade mellan tuggorna med mina bordsgrannar. Killen på min vänstra sida hade denna kväll sjungit i kören bakom TOTO. Han berättade att han annars spelade basgitarr i ett annat band hemma i USA, det lät ju kul tyckte jag, och frågade glatt…
– Jaha, vad kallar ni ert band då?
– Vi kallar oss Eagles.
På min högra sida satt Steve Porcaros flickvän, och hon ville dansa med mig när hon hörde en dansvänlig Motown låt. Klart man ställer upp! Väl uppe på dansgolvet bytte ställets DJ musik, nu gick istället låten ”Rosanna” igång, med TOTO. Vi dansade färdigt och på väg tillbaka till bordet frågade jag lite blygt vad hon hette…
–Rosanna Arquette, fick jag till svar.
Jag visste att låten ”Rosanna” hade fått sitt namn av Steve Porcaros flickvän Rosanna Arquette, men jag gjorde inte den kopplingen förrän då!
Men det blev Jeff Porcaro som jag skulle prata mest med denna kväll, och inte bara denna kväll…
Hold The Line
Det kom sig att jag träffade Jeff varje gång TOTO besökte Sverige, vi blev bra vänner. Jag och min fru var bjudna hem till honom i Los Angeles och hade redan köpt flygbiljetterna när jag såg tidningens löpsedeln att Jeff var död.
Men på den tiden då Jeff spelade trummor i TOTO träffades vi alltid och käkade efter bandets konserter. …och en kväll kom då frågan. Jag var nog inte beredd på det, troligen fick jag en smärre chock. Så jag svarade snabbt – nej tack!
Jeff frågade igen om jag inte skulle ändra mig Nu var jag än mer bestämd i mitt svar – NEJ TACK!
Efter några millisekunders betänketid och att chocken nu hade lagt sig blev mitt svar tveksamt – ja… Men på det villkoret att jag själv fick välja instrument. Jag valde tamburin, för det hade jag spelat med WILDLIW.
Frågan som Jeff Porcaro ställde var…– Vill du spela med oss?
…alltså spela med TOTO, på riktigt, på en scen, inför publik! Ofattbart att jag svarade nej två gånger – vilken idiot! Detta var ju en av de drömmar man hade som ung.
Så, under en konsert i Stockholm släpade Jeff Porcaro in mig på scen för att spela tamburin på deras extranummer. Visste dock inte till vilken låt det skulle bli. Det visade sig bli ”Hold the line”. Här nedan är ett kort filmklipp från det tillfället. Man ser mig längst bak på scen svingandes en tamburin.
Tack för ordet
Vill man lyssna på mer musik jag skrivit för olika artister, finns här en spellista på Spotify med en del av mina låtar.
