Tidig start
Min musikaliska bana började tidigt och att det skulle bli trummor visste jag också rätt tidigt. Redan som liten fick jag min första trumma, även om jag här hade lite svårt att vända pukstocken rätt.
Pappa ville nått annat…
Min pappa som var deltids-musiker med jazz som intresse hade tidig i livet börjat att spela fiol och dragspel. Han hade sedan i tonåren sadlat om och hade spelat både kontrabas, trummor och framförallt gitarr på 50- och 60-talet i olika band och tyckte att hans son också skulle spela ett instrument. Så på 60-tales mitt beslutade sig min pappa för att bygga mig en gitarr. Det blev en ”elgitarr” med ljus blå/grå Perstorp-skiva som ”beklädning” av gitarrkroppen. Gitarren hade en mick som egentligen var avsedd för akustisk gitarr. Pappa visade mig några enkla ackord men strängarna var hårda, halsen var på tok för tjock, den var nästan ospelbar för mina små händer, så den gitarren blev mest liggande. Pappa byggde också en röd elbas till mig, som han själv också kunde ha till sina egna ”Sound on Sound” inspelningar som han gjorde på sin Tandberg rullbandspelare. Jag klinkade lite på den basen men det var samma problem. Stängarna var tjocka och för hård att spela på, så jag lät den vara.
1965 köper pappa mig en Hohner Melodica piano 27. Ett blåsinstrument med 27 piano-tangenter som jag tutar lite på men lessnar sen rätt fort på det.
De första skivorna
Jag lyssnade mycket på musik. The Beatles påverkade mig mycket och låten ”She loves You” sjöng jag på redan som 5-åring utan att kunna engelska så det blev nått typ Schlavsjoo. Min första singel var The Crystals med låten ”Da Doo Ron Ron” som jag fick 1964. The Animals var min singel nummer två med Sam Cooke-låten ”Bring it on home to me” som jag fick 1965.
Hur det blev trummor
Jag minns att Pappa hade ett trumskinn, ett kalvskinn som han spelade med vispar på när han gjorde sina inspelningar. Det satt inte uppspänt över någon trumstomme utan han hade det löst och han visade mig någon gång grunderna till hur man spelar med vispar på det skeva kalvskinnet.
Sen råkar det blir det så att pappa hjälper en kille med pengar och köper några av hans trumdelar så att pappa får ihop ett minimalt trumset som han ska ha till sina trickinspelningar. Det är en liten skamfilad bastrumma, en Speedking BastrumPedal, en usel plåtvirvel-trumma, en hihat med hi-hat cymbaler och en liten 14” ride- cymbal.
Men se då, då vaknar Nelson Jr. upp!
Trummorna blir det första instrument som jag fastnar för. Trumsetet ställer han upp i förrådet och dit kan jag smyga in och spela när pappa inte är hemma.
Första inspirationskällan
Första inspirationskällan är The Spotnics med låtarna ”Husky” och ”Drum Diddley” som jag redan tidigare spelat i ett på min skivspelare. Ibland ändrar jag på hastigheten så den spelas på 78 varv i stället för 45 för då är rösten roligare och trummorna går fortare. Jimmie Nicol i Spotnicks, trummisen som också spelat med The Beatles blir min idol. Pappa får veta att jag spelar på trummorna efter skolan och visar mig hur jag ska hålla i trumstockarna med traditionellt grepp ”penn-fattning” i vänster hand. Jag spelar mer och mer trummor och lär mig själv spela till låtar som Cadillac och Farmer John av Hep Stars eftersom jag hade singlarna. Jag ser sen att andra trummisar spelar med ”matched grip” och byter också till att hålla trumstockarna på det sättet då det känns bättre.
Pappas försök att ändra min inriktning
Min pappa försökte ytterligare en gång att ändra på min inslagna bana med trummor och han köper ett Piano och skickar mig på pianoskola hos sin spelkompis Rune Wikström. Rune är av gamla skolan och ska lära mig att spela efter noter och eftersom jag inte kan läsa noter börjar han med Carl-Bertil Agnestigs bok ”Vi spelar Piano 1”. Det är låtar som ”Sara från Skara” och ”Min elefant” och jag fullkomlig kräks över hur tråkigt det är med noter och att lära sig barnvisor på piano så efter 8-9 lektioner slutar jag gå dit, till min pappas stora besvikelse.
Mitt första egna trumset
Pappa inser till slut att det är trummor som gäller och att det behövs ett riktigt trumset så vi åker till Kalix Musik & Papper som drivs av en rökhostande Rune Holmberg. Rune har, förstaaar du, ett Aria-trumset i källaren som pappa köper till mig och jag kan nu sätta ihop ett fullvärdigt trumset med Bastrumpedal, Hihat och Cymbal från det andra setet. Äntligen har jag ett riktigt trumset.
Mamma och Pappa och till och med grannarna i huset bredvid börjar ledsna på ”hackandet” som mamma kallade det. Trummorna stod i förrådet och jag övade varje dag men jag hade ingen att spela med, men Pappa fick höra att Henning Forsbergs son Anders spelade Piano och han tyckte att vi kunde börja spela ihop. Hur det sen kom sig att vi fick ihop ett band minns jag inte.
Mer om Karl XII på gruppsidan
Gunnar Andersson visar vägen
Ett av mina första minnen från tiden innan vi hette Karl XII är när Gunnar Andersson (GA) och någon fler kommer till Musiksalen på Manhemsskolan och sätter sig i bänkarna för att lyssna. Jag hade stor respekt för GA och var faktiskt lite smårädd för de stora Bus-grabbarna. Jag hade ju hört GA spela trummor med Roland Strålberg och Bernt Ek på en skoldans i CYKs matsal. Jag hade börjat i 7:an och vågade knappt spela för GA var ju en gud på trummor men så, mitt som det var, så kommer GA ner till oss (musiksalen sluttade ju neråt) och går fram till mig och säger ”-Jag kan visa dig lite” och så börjar han visa mig trum-fills och hur han gjorde och sen den dagen blev han en vän som jag tyvärr aldrig spelade i nått band med. Miss ju GA!
Musikinfluenser
När jag började spela i Kalle Dussin lyssnade jag på grupper som Deep Purple, Uriah Heep, Mountain, Led Zeppelin och Black Sabbath, men gled snabbt in på mer avancerad musik inom jazzrock, symfonirock och fusion. YES, Genesis, Zappa, ELP, PFM, Gentle Giant var några grupper jag lyssnade på, andra inom Jazzrock var Chicago, Tempest, Return To Forever, Mahavishnu Orchestra, Billy Cobham, Soft Machine, Weather Report, Samla Mammas Manna, EGBA, Kornet och många av de musiker som rörde sig i och kring dessa grupper. Egentligen hade jag ju lyssnat på rätt mycket jazz hemma genom åren. Pappa hade gått över till att spela orgel och skaffade sig en Hammond med ett hemma-byggt Leslie och hemma hos oss lyssnade vi på Jack McDuff, Jimmy Smith och Kjell Öhman förstås.
Delad glädje
En kväll satt vi och tittade på TV när bandet Focus spelade. Det var från en livesändning som visades. Focus – Live at the Rainbow 1973 tror jag det var. Jag och pappa satt i soffan i vardagsrummet och lyssnade men till slut låg vi på golvet och skrattade så vi hade ont i magen. Dom spelade Hokus Pokus med en ”galen” Thijs van Leer som visslade och joddlade. Än idag kan jag inte låta bli att skratta åt den låten.
Ersatte Sven Wallgren
Jag spelar också med många andra än Kalle Dussin gänget. Jag repade några gånger med Roland Strålberg och Bernt Ek som bildat gruppen Rain och vi repar både i Töre och i Kalix. Vi spelade bland annat Mountain-låtar. En gång när det var Skoldans i CYKs matsal och jag hade ”läge” på en tjej blir jag avbruten när bandet från scenen ropar efter ”Nelson”. Sven som då spelade med Rain hade fått ont i armen av allt vevande bakom trummorna och jag blev utputtad från det hörn jag krupit och gömt mig i, för att ta över, vilket jag med lite motvilja sen ändå gjorde. Svens trummor var då en ”mess” och trumstockarna var inte heller mycket att hurra för. Bastrumpedalen glappade och trumstockarna var slut, bastrumman gled men jag spelande så gott jag kunde under de förutsättningarna. Jag såg ifrån scenen att Sven i stället kunde vara den som hängde med brudarna och var rätt avis på honom
Andra konstellationer
Jag spelade också med Kaj Strang, Gerhard Malmberg och Björn Axelsson. Vi hade låtar som skickades in till radioprogrammet Bandet går och jag minns att en kom med. I den låten var det ett gitarrsolo men det dränktes totalt av den stråkmaskin som Björn Axelsson hade. Stråkmaskin var ju nått nytt och skulle användas och höras.
Händelser som inhoppare i Pappas dansband
Ibland behövde jag hoppa in och spela med Pappa i nått av alla dansband som han var med i. Några av hans tidiga banden minns jag namnen på. Det var Hartmanns, Tore Fahléns, Quint Tones, Rudi Berns, Tore Wikströms, Kurt Öbergs, med fler. Jag minns också några speciella tillfällen som inhoppare i nått av dansbanden.
Fungerar galgpinnar?
En gång när jag åkte med ett av dansbanden upp till Kiruna för att spela på Ferrum glömde jag stockväskan i Kalix. Alla trumstockar låg i den. Lördag kväll och Panik! Allt var uppackat och iordningställt när jag upptäckte fadäsen. Vi försökte få tag på någon som hade trumstockar. Ingen svarade när vi ringde till ägaren av musikaffären. Jag började fundera på om man kan spela med pinnen på galgen som man hänger byxorna på och sneglade på trägaljarna som hängde i garderoben på Ferrum. Klockan tickade på och han bli 20:15 och vi skulle börja spela 21.00 när plötsligt någon får fatt på ägaren och han kommer till Ferrum med några par trumstockar och jag har ett par fungerande stockar en kvart innan vi ska börja spela. Vilken rysare! Är det detta som kallas Galghumor?
Betalningsmedel
En annan gång var när både jag och Peter Strömbäck (Bas) hoppade in och spelade med Pappa, Bengt Wiik och Kurt Öberg . Vi spelade på en firmafest åt Överkalix Lastbilscentral. Det var en ”våt” fest och det dansades, tjoades och dracks ganska mycket. Jag och Peter var ju minderåriga och tyckte nog det var ganska makaber tillställning. Ännu mer makabert blev det när klockan blev 01.00 och vi skulle sluta spela för kvällen. Nä se det gick inte för sig. Gubbarna skulle ha mer dans och betalningen för en halvtimme extra var i Helrör VODKA. Ett helrör åt oss var! Men Peter och jag blev snabbt av med helröret. Det tog Pappa och Kurt hand om. Farsan! Du är skyldig mig ett helrör! Fast när allt kommer till kritan är jag ju faktiskt skyldig ett stort tack från djupet av mitt hjärta för allt du fixat och ställt upp för mig.
Även gammeldans
bland spelade jag gammel-tjo med Henning Forsberg och Melker (Anderson?). Det var ofta ute i någon liten by som vi skulle spela. Jag minns speciellt Niemisel där vi skulle spela men vi var så sena att jag fick packa upp trummorna medans Henning och Melker redan satt igång och spela,
Nya trummor
Via en annons köper jag ett Premier-trumset av en trummis från England som spelat i Stockholm och min morfar som råkar vara i Stockholm lyckas släpa dem till tåget och polletterar dem på tåget så att jag får trummorna till Haparanda. Morfar sa att det var värst vad stora trummor du köpt. Det visar sig vara en 26” bastrumma! Jag som bara haft 20” tidigare tycker den är enorm och har svårt att gilla de nya trummorna, men köpt är köpt.
Nya vägar
Efter att Karl XII upplöstes spelade jag, Anders Forsberg, Gerhard Malmberg, Ann-Charlotte Wallin, Olle Rönnbäck och Rune Tapper från Mahatma Åhlström Band nere på Pizzeria Cartago. Det finns en live-inspelning från det giget. Alla i bandet flyttade och även jag gjord det. Jag flyttade till Härnösand för att studera på Musiklinjen efter att ha studerat 1 år med Alvar Burman på Folkhögskolan i Kalix. I Härnösand studerade jag slagverk och jag spelade trummor, mallet (Marimba Yxlofon och Vibrafon) och orkesterpukor. Här spelade jag bland annat med Svante Henrysson (senare basist med Yngvie Malmsteen) och Pelle ”Pop” Hökengren (Gitarrist med Trance Dance) och jag började även spela lite Gitarr och Piano eftersom man var tvungen att ha fler instrument.
Nya trummor
nder denna tid då jag pluggade i Härnösand köpte jag ett monster-trumset från Proper Drums som hade agenturen för Gretsch. Det blev ett Gretsch-set i mahogny med Dubbla 22” bastrummor och åtta hängpukor 6”-16” och en 18” golvpuka samt en Tama KingBeat Virvel och stativ från Tama. Jag kallade setet ”Greta med de åtta häng”.
Cabazz
Under mitt första år i Härnösand hade Anders Forsberg startat bandet Cabazz på Framnäs i Piteå och när deras trummis Robert Thörne slutade hoppade jag in och spelade trummor samt lite mallets i Cabazz. Vi gjorde också en miniturné som slutade i Härnösand.
Kalix Storband
Efter att ha studerat i Härnösand flyttade jag tillbaka till Kalix och jag började spela med Kalix Storband där bland annat Hubert Andersson, Tomas Bergeskans, Stig Wallin, ArnUlf (Tappat efternamnet), pappa Lennart och KA Emmoth spelade. Storbandet hade inte tillräckligt med blåsare så det kompletterades med blåsare från kommunala musikskolan med bland annat PA Burman mfl.
Cygnus
Jag ville spela annan musik och pratade med Björn Axelsson och Kaj och bildade bandet ”Cygnus” som spelade instrumentalmusik. Till bandet anslöts Ander Lundberg från Piteå på Gitarr och Bengt Grahn från Luleå på Keyboard. Jag, Bengt och Ander skrev låtar och vi repade i Kalix och spelade in i Luleå. Tyvärr blev de låtarna aldrig klara för jag fick ”an offer I couldn’t refuse” dvs förfrågan om att börja i ett redan etablerat band nämligen WildliW. Men innan jag började med WildliW åkte jag till Nordnorge och spelade med Generation, ett band som spelade populär dansmusik med Tomas Bergeskans, Anders Drugge, KA Emmoth och Camilla Bergeskans.
Wildliw
Jag fick med mig 2 kassettband med låtar när jag åkte till Norge som jag lyssnade på. När jag skulle börja med WildliW spelade Tomas Jakobsson, Peter Karlsson, Curt-Erik Fors och Anders Nyström i bandet men Anders hoppade av för en sångkarriär innan första repet och Seppo Härkönen togs in. Efter ca ett halvår hoppade även Curt-Erik av och Bernt Ek kom in på bas och sång. Vi repade i ett hus i Kamlunge och åkte runt i Norrbotten och spelade. Jag var med i WildliW under ”glansperioden” när vi spelade in demo i Abbas Polar Studio och när ”Damer i Svart” och ”Vi driver genom natten” spelades in i Decibel Studio och de två gånger vi spelade på Gröna Lunds stora scen. I Wildliw spelade jag trummor och la stämsång.
Efter Wildliw
Efter WildliW provade jag att spela med ett par gäng i Luleå. Det första var det gäng som sedermera blev bandet Vanessa med Lotten Andersson på sång. Det var Micke Thurfjell på gitarr och sång, Anders Forsberg på gitarr, Olle Rönnbäck på bas och jag på trummor. Jag spelade också keyboard med Mats Hallstensson, Henrik Andereasson och Seppo Härkönen och vi spelade också in några låtar i Luleå.
Jacuzzi
1985 flyttade jag till Stockholm och bildade ett band med Björn Axelsson. Vi tog in en gitarrist som heter Ronny en basist som heter Stene och en sångerska som heter Jacquline. Vi övade mycket och skrev en massa låtar och spelade in dem på 4-kanals Portastudio på kassettband. Bandet fick till slut skivkontrakt men jag hoppade av innan inspelningen men hann skriva text till refrängen på en låt.
Razamanaz
Jag spelade också en vända med Tomas Jakobssons coverband Razamanaz tillsammans med bland annat Olle Rönnbäck och Tommy Denander och vi var också kompband på klubben KoolCat åt ett gäng mer eller mindre kända sångare. Efter detta la jag trumstockarna på hyllan. Sålde Gretsch trummorna för en spottstyver och köpte mig en synt och en sampler och gjorde egna låtar under några år tills yrkeskarriären och familjelivet tog över. 2012 var jag med och spelade keyboard och trummor med WildliW på strandängarna.
Idag
Idag spelar jag för husbehov både lite gitarr och lite Keyboard och för att inte tappa all teknik har jag ett vintage Tama Superstar set och för mina egna inspelningar har jag ett Roland Digitalt trumset att lira på.