Musikkarriären som inte blev. Men jag hade kul ett tag på vägen. Dåligt minne, men gruppen Bastard är en konstellation jag minns. Kommer inte ihåg vilka som var med just där men ser på bilder att jag spelat med Lennart Bergquist, Olle Rönnbäck, Björn Axelsson och Charlie (Kjell Brännholm). Tommy Andersson, Kaj Strang, Hasse Johansson och jag är ett annat. Kommer inte ihåg vad vi kallade oss men det hade säkert med meditation att göra då Tommy lurade ner oss i det kaninhålet. Hette vi ”Mantra” kanske, njaäe kommer inte ihåg. Tror dock att det mest blev replokal där. Men starten eller inkörsporten till musik för min del var salig Björn Axelsson. Han drog in mig i musiken med sin sanslösa genialitet o musikalitet.
Flyttade ner till Stockholm 1980 och Åkersberga 1982 där jag fortsatte musicerandet med Lennart B och lokala musiker. Några spelningar på ungdomsgårdar.
Efter det tror jag att jag skaffade ATARI st (1040?) med 1 Mb minne och lite synthar och satte mig på kammarn och skrev musik istället för att larva mig på scenen.
Kommer ihåg att man under Kalixtiden gjorde mig uppmärksam på att jag vid uppträdande alltid stod och småplockade hela låten igenom innan inräkningen startade. Så de åhörare som dykt upp hade då redan hört hela låren innan vi körde den.
Men som sagt, landade i Åkersberga och spelade i lite olika konstellationer. Det fanns ett musikprogram på radio (Riff) som leddes av en gitarrist Rolf Ericson. Han var musiklärare här ute och hade även gjort lite inhopp med Ledin på den tiden. Han hade hört talas om en underlig gitarrist som körde vibratot på stränglängden nere vid stallet. (Hade en Gibson ES 335 med trapetsstall på den tiden.) Han ville ha med något från mig i programmet. Så då satte jag ihop en låt för ”Riff” med lite stallsvaj. Och den lät så här.
Blev mer och mer tid framför digital”studio” och mindre tid i band och spelningar. Det var och är inte riktigt min grej att stå i rampljuset. Fick ihop lite alster som spretade åt alla möjliga håll och det sista jag gjorde var en instrumental historia som jag dessutom lyckades fånga för eftervärlden.
Ja, mycket mer än så blev det inte. Jo, egentligen finns det ju mer inspelat men
jag tycker det låter lite för illa för att plåga er med. Hoppade över till den grafiska världen och faktiskt så ligger det väldigt nära musiken i fråga om dynamik, dramaturgi, timing etc. Kanske därför jag inte saknar att spela längre.
Jag har ju ändå fått göra roliga saker inom film och grafikvärlden. Fick vara med och filma intervjuerna för Thin Lizzy dokumentären som Jörgen Holmstedt gjorde. Iväg till Dublin och träffade Phils mamma, Brian (trummis) och en drös andra gitarrister som varit med i TL under deras era. Men fräckast för min del tror jag var att mygga på Gary Moore för hans intervju.
Filmade även BB King för en intervju på Grand Hotel här i Sthlm.
Ja, kanske lagom att knyta ihop säcken här då. Tycker det här var en fantastisk idé av Roland. Tack för det!!! Nu skall jag botanisera er andra här.