Allt börjar i Töre där jag är uppväxt. När jag hörde Nat King Cole låten Nature Boy blev jag väldigt gripen och där vakande mitt musikintresse. Sedan kom ju Elvis med One Night With You som var lite tyngre.
Beatles trängde givetvis ändå in i kammaren i Töre. Jag insåg att här är något stort på gång. En annan låt som bet sig fast var The Last Time av Rolling Stones på grund av en fantastik hook. Kinks You Really Got Me var råast av dom alla.
Därefter händ in så mycket under ett tag. Jag hade en önskan om att kunna spela själv men saknade instrument. Ibland åkte jag till en kompis som hade gitarr och kunde då prestera Stones Satisfaction hjälpligt 🙂
I mitten av 60-talet var det vanligt med skolband och då fick jag hör olika band. I samma veva beslutade skolan att vi skulle försöka starta en eget skolband. Vi var några stycken som var villiga att testa. Nu var det ju så att på den tiden ville alla spela gitarr. Efter lite turbulens blev det så att jag fick lämna gitarren åt sidan och plocka upp basen. Och på den vägen blev under resten av mitt liv. Hursomhelst blev alla glada och nöjda och världen fick skåda bandet \”Day And Night\” 🙂 med trumslagaren Erik Lindberg, gitarristen Anders Brännholm och sist med inte minst basisten Bernt Ek som dessutom fick bröla i mikron.
Något år efter fick äran att hör Jan & Gunnar Andersson på IOGT-dans och blev helt tagen. Jag snackade lite med grabbarna och sa att jag skulle gärna spela med i nått sammanhang. Då tipsade Janne mig om nån tjomme \”Roland Strålberg\” som spelade gitarr och dessutom vänsterhänt som Hendrix. Där började en tid med intensiv tid med stor kreativitet och lekfullhet. Vi var många olika personer som drabbade samman i CYK\’s matsal.