Ett liv i musikens tjänst
Min historia i musikens tjänst inleddes i Kalixbygden år 1957, då jag föddes. Musiken har sedan tidig ålder på olika sätt varit en stor del av mitt liv, såväl som entusiastisk lyssnare, utövare, men även som arrangör i det lokala musiklivet. I yrkeslivet producent, arrangör, konstnärlig ledare, orkesterchef, m m.
Här tändes gnistan – som jag minns det…
Eldsjälar är nog helt oumbärliga för att musiklivet ska blomma, inte minst utanför tätorter. En sådan var ”Symaskin-Andersson” som åkte runt i Kalixbygden för att kränga symaskiner med tillbehör. Dessutom hade han ett brinnande musikintresse och såg till att ungar som jag fick chansen att köpa gitarrer och andra instrument. Jag har i efterhand fått höra att han bistod fler än jag. När jag äntligen fick chansen att möta en musiklärare bad hon mig stämma upp gitarren. Döm om min förvåning då jag plötsligt hör hur det börjar knaka i instrumentet och då jag skulle ta första tonerna lossnade stallet… ett illavarslande tecken inför framtiden? Nåja, Andersson såg till att jag så småningom fick en ny. Andra var bröderna Janne och Gunnar Andersson, outstanding och inspirerande på alla sätt och vis. Lennart Åström en viktig influenser med senaste nytt på vinylfronten. Vill också nämna Märta och Henning Forsberg på stöttade oss.
Det stora ögonblicket för mig var ju mötet med det som skulle utmynna i bandet Karl XII, som föddes i Mannhemsskolans aula under högstadiet. Efter några trevande månader samlades jag, Charlie, Peter och Nelson runt vår konstnärliga primus motor Foppe och kopplade in oss i skolans enda stärkare – en Dynacord med några din-ingångar. Något senare införskaffade jag och Charlie var sin radioapparat som stärkare. Efterhand dök Nelson och Peter Strömbäck och innan repen på CYK inleddes höll vi till i familjen Forsbergs källare och vardagsrum eller så lastade jag och Nelson utrustningen på sparkstöttingar och drog iväg till familjen Brännholms vardagsrum på Djuptjärn, drygt 4 km enkel väg. Vår första gig – i alla fall betalda (100 kr i fickan) var på VPKs årsmöte på Kaskad, just efter splittringen då APK bildades. Rätt dålig stämning i lokalen vill jag minnas… Osäker på vem som tagit bilderna nedan, kanske Lennart Åström (sorry för min bristfälliga bildbehandling).
Här några klingande exempel från Karl XII:s repertoar.
Nya uppdrag
1991 fick jag erbjudandet av Umeå Kulturförvaltning att ansvara för Umeå Jazzfestival, som vid den tidpunkten behövde rekonstrueras. Frilansade deltid med detta uppdrag fram till att det blev en del av min anställning inom Västerbottensmusiken (Norrlandsoperan) 1997-2018. 2019 slutade jag på NO och tog med mig festivalen till Umeå Folkets Hus som numera producerar och arrangerar. Det blev 32 år i rollen som konstnärlig ledare innan jag i november i år kunde dra mig tillbaka i den nya rollen som friherre med semester på omstämd tid.
Vid sidan av min anställning har jag genom åren haft olika uppdrag inom musikområdet:
- 2020-2022: Programchef för Norrbotten Big Band
- 2002-2005: Fonogramgruppen på Statens Kulturråd
- 2011-2016: Ledamot av statliga Musikverkets konstnärliga råd
- 2012-2017: Ledamot i styrelsen för Europe Jazz Network, centralt nätverk för jazzmusik i Europa (183 organisationer från 34 länder).
- 2017-2019: Ordförande för det konstnärliga rådet på Statens Musikverk
- 1997: Uppdrag från Umeå universitet att ta fram ett förslag till högre musikutbildning inom Jazz- och improvisationsområdet.
Dessutom är jag som styrelseledamot aktiv i Föreningen Jazz i Umeå sedan många år och nyligen utsedd att ingå i Kulturrådets referensgrupp för stöd till arrangerande musikföreningar.
Ja, detta är en liten resumé av min resa inom musikområdet och vart musiken tagit mig. På många sätt och vis har jag svårt att förstå hur det hela gått till – för man är ju från Kalix, förvisso via Korpikå och Holmträsk – och notkunnigheten är ju lika bedrövlig nu som den var när jag inledde min färd i musikens tjänst. Nuförtiden blir det mest att ta hand om jordbruksfastigheten, renoveringar, och att öva gitarr och vässa mitt nya pedalbord. Hoppas åter få möjlighet att skriva ny musik och kanske, kanske väcka liv i Mr Peasley. Det är mer än 20 år sen sist…